Excalibur - Från dröm till verklighet?

Denna berättelsen har sin början 30 juni 2013, när mina barn (flickor - 15, 17 och 19 år) frågade: "Pappa, du som har allt, vad önskar du dig när du fyller år"?

"Jodå", svarade jag, "det vanliga - strumpor, ett nytt stekjärn och snälla barn"!

"Men pappa - allvar nu, finns det verkligen ingenting som DU vill ha för din egen skull"?

Okej, började fundera ... "något som ingen - eller i alla fall väldigt få andra - har ..."

Jo, en Ferrari hade ju inte varit hel fel - fast been there, done that - en De Tomasso Pantera, eller en Corrvette (som var pojkdrömmen) ja, det skulle väl vara något, dessutom är ju dessa endast tvåsitsiga så en sån bil skulle man kunde ha för sig själv:). Panteran är ju inte särskilt fin (jo jag vet - smaken är som baken) och snart har väl alla andra gubbar en Corvette. Men vänta nu lite ...  Jag hade en bekant någon gång på åttiotalet som hade en sån där ...???

Vad var det nu det var för en??? 

Jodå den påminde om en Bugatti Royal eller Mercedes ssk ...

Vist, nu kom jag på det - en Excalibur

Tänkt och sagt - "Mina kära barn, jag önskar mig en Excalibur Phaeton"

Okej, back to basic - "for hilväde pappa, kan du aldrig vara allvarlig"!!!?

Jo, det kan jag, men fy fan va ont det gör att alltid ska vara vuxen och förståndig!

Funderade några dagar och när Dagen kom då det var dags för presenter, blev det ingen Excalibur:(

(Fick dock en Ferrrari av en kompis och en "Brum" av grannens son)

Hade då lyckades dra på mig en släng av gubbsjukan och nästen blivit besatt av tanken att äga, köra och, självklart, visa upp "min" Excalibur.

Fortsättning följer ...