Alla efterföljande Excaliburs fick Chevrolet motorer – likadana som låg i Corvette.

Eftesom Studebaker inte ville bygga Excalibur, började Stevens själv att tillverka bilarna under mamnet: ”SS Automobiles, Inc” senare Excalibur Automobile Corp. I Milwaukee, Wisconsin.

Excalibur Automobile Corp

Nyheten spridde sig som en löpeld. Steve Stevens visade upp sin New York Show bil en månad senare i Kalifornien på en concours (en typ av uttagnings prov) sponsrad av "Road & Track" magazine (USA´s största bil-tidning) och än en gång var det en kaotisk framgång. Några veckor senare presenterades i en artikel i tidningen "Automobile Quarterly", och omedelbart efteråt började posten strömma in till Stevens (NOTE: post som i brev i brevlådan – mail och sms fanns INTE i ”på gamla goa tiden”). I Juli samma år (1964), grundade Steve, hans bror David och deras far sitt företag - ”SS Automobiles, Inc”.

Steve minns att "Pappa agerade som vår rådgivare för att få fart på produktionen, hans namn var välkänd i automobil världen och öppnade en ”del” dörrar för oss. Brooks Stevens fortsatte: "Faktum är att jag ville att detta företag skulle vara deras egen. För att vara riktig ärlig, så jag gav dem $ 10.000 som utgångspunkt, men de behövde betydligt mer än så för att utrusta en produktionslinje. Så jag ordnade finansiering med ett fåtal banker och så småningom hade de fått ihop $ 60.000. "Han talade om sina två söner och vad de hade åstadkommet med en enorm stolthet:

”De lyckades tack vara deras talang och deras respektive kunnande inom 2 olika områden – David är en mycket kompetent konstruktör och ”Steve” är en förträfflig försäljare”

Steve McQueen och hans serie II Roadster från 1970

 Det var för sent att ta bort "Studebaker SS” märken …

”Bilen var den stora stjärnan på New York Motor Show 4-12 april 1964.

Brooks och hans 2 söner blev bombarderade med förfrågningar och William ”Steve” Stevens (yngsta sonen) minns: ”Folk frågade om priset, och jag svarade 6.000 dollars utan att skämmas och tänkte att $1.000 per vecka (det tog 6 veckor att bygga bilen) lät som en bra lön.

Jag tänkte dock inte på material kostnad och lön till de anställda som skulle hjälpa mig. Jag var ju bara 21 och oerfaren när det gällde pengar.”

Brooks Stevens (stående) och hans 2 söner – David ”Steve” och Wiliam med en 1965 serie I Roadster (utan dörrar)

Så Jerry Allen var helt klart en viktig person i grundandet av Excalibur, inte bara för att han

var arrangör av ”The New York Motor Show” (utan vem Brooks aldrig skulle ha fått ställa ut sin bil), men också för att han var Chevrolet´s koncessionshavare i ”Big Apple”.

Brooks Stevens minns: "Vi fick tillräckligt med intresse på mässan för att övertyga honom ... vi fick även sålt tolv bilar ... och vi ville ha Allen som vår enda återförsäljare på östkusten. Han sålde våra första bilar som om det var glass i helvete - han hade ett helt unikt läge i New York - en överdådig showroom intill Colosseum. Men, han var också ganska orolig för något som så småningom orsakade den första modifiering på Excaliburen. En dag sa han till oss: "Lyssna killar, jag bryr inte ett dugg om er Studebaker chassi eftersom ingen kan se det och tillverkarens namn inte stämplas på det. Problemet är att jag inte kan sälja bilar med Studebaker motorer från ett showroom som finns på nedre våningen i General Motors byggnaden. Chefens kontor ligger på översta våningen och för eller senare kommer de förbi mitt showrrom av nyfikenhet på väg till lunch och då kommer jag att få en spark i röven! Kan inte du sätta en Chevrolet motor i den?” "Självklart” svarade Brooks, ”om du kan leverera motorerna” ... sagt och gjort, och den första

Excalibur blev också den enda med en Studebaker motor, alla efterföljande Excaliburs fick Chevrolet motorer – likadana som låg i Corvette.

327 Cui (5,4L) 365 Hk motor från Chewrolet

Corvette - kolla formarna:)

"Vi flyttade motorn bakåt med ...”

Så slutade förre avsnitt.

Nu kör vi vidare ...

Resultatet blev en sensation: "Mercebaker" var mindre och lättare än den 1928 Mercedes

SS som var förebild, men minst lika fantastisk!

Mercebaker SS (Fast det är en 1965 Roadster)

Mercedess SSK 1928

Nog finns det likheter

De flexibla avgasrör köptes in från Mercedes egen leverantör i Tyskland. Sätena var modifierade från Studebaker, instrumenten var från Hawk GT och kylargrill-emblemet var det berömda korset i en cirkel som Brooks hade använt på sin första tävlingsbil - Excalibur J. Den döptes "Mercebaker" eftersom Studebaker hade varit en Mercedes återförsäljare under ett antal år, även om det på de förkromade märken på både sidor om huven / motorhuven stod Studebaker SS.

Den nya bilen hade knappt lämnat Milwaukee för New York innan Studebaker ändrade sina planer ...

"Jag fick ett telefonsamtal från presschefen tre dagar innan showen skulle starta"mindes Brooks Stevens. "Han sa till mig:" ”Jag är verkligen ledsen men vi kan inte visa bilen ". Jag frågade honom varför inte, och han svarade: "Ja, det är inte Egbert som fattar besluten längre, och Burlingame säger att vi inte kan låta allmänheten tro att detta är den typ av fordon kommer vi att tillverka i framtiden - även om vi gör det tydligt att det är bara en show bil. Det är för riskabelt att visa allmänheten en prototyp på utställningen som aldrig kommer att bli massproducerad ... det kommer äventyra hela företaget" Så jag ringde Jerry Allen – arrangören av New York Motor Show - och sade som det var: "Jerry min vän, Studebaker vill inte visa upp min bil, men jag tycker att den är för viktig för Amerikansk biltillverkning för att bara glömmas bort." Allen funderade en stund, och sade sen: ”Kom hit med bilen i alla fall ... Jag ska hitta en liten hörn för den”. Och ja han hittade oss en monter på andra våningen, precis framför korvluvan (som hjälpte till att få dit besökarna ). Mercebakern lossades från transport bilen och för varje 10 meter vi puttade bilen blev vi stoppad av folk som ville fotta och hade frågor. Det tog flera timmar att få bilen på plats. Det var för sent att ta bort "Studebaker SS” märken så vi markerade bilen tydligt med: "Special Project "av Brooks Stevens Design Associates.

Detta är - enligt familjen Stevens - den "äkta" Studeebaker SS" (Mercebakern)

Dagens ”E”:

Arnold Schwarzenegger i sin Phaeton Serie 4 (här med dottern (Christina)

”Tanken var redan då att bygga en sportbil som ”alla” skulle ha råd med, priset sattes till $2.000, men bilen kom aldrig i produktion, utan användes endast som show och racerbil.”

Minns du?

Chassit som Stevens fick skickad till Milwaukee var från en ”Heavy duty” Studebaker Lark Daytona cabriolet, med 109 tums hjulbas (277cm, samma som Volvo 740). Hjulbas är avståndet mellan axlarna - jaja, axlarna som HJULEN sitter på!!!

"X-Frame" (mycket stabil, kolla x´et i mitten)

Skivbromsar på alla 4 hjul med bromsförstärkare (en elektroniska servopump som snabbt bygger upp bromstrycket och minskar kraften du behöver använda för att bromsa med 30%) - och en kompressormatad 289 cui V8 (4.7L) motor på 290 hk som användes av Studebaker fram till och med Avanti.

Även om chassit inte var särskilt modern eller nyskapande, var det väl lämpad för den smala karossen av roadster-stil som Stevens hade i åtanke.

William "Steve" Stevens (Brooks yngsta son) minns: "Jag byggde den första (Excalibur) prototyp för Studebaker när jag fortfarande gick i skolan. David, min äldre bror, var fortfarande involverad i pappas tävlingar på den tiden, så jag byggde bilen på i sex veckor med hjälp av Raymond Besasie och en annan vän. Jag tog hand om de mekaniska delarna och Ray formade aluminium karossen och den andra killen hjälpte oss med allt när vi behövde honom."

Kommer ni ihåg Excalibur J? Den byggdes ju i samarbete med: ”The Beassie Engineering Co.” - just det - DEN Raymond Beassie, som i övrigt gjorde några ”konstiga” biler, eller vad säger ni om denna:

Beassie X2 från 1958 med en 400 hästars Cadilac motor - monterad där bak
2 kylare som kyldes via de maffiga luftintagen på sidorna:)

Brooks Stevens tillade: "Vi flyttade motorn bakåt med ca 29 tum (74cm), vilket betydde att föraren nästan hamnade i baksätet av bilen, så vi blev tvingade att även flytta ratten och pedalerna bakåt och ändra fjädringsgeometrin + fjädra och dämpare samtidigt."

Nog är det långt från kofångaren där framme till förarsätet
Excalibur Phaeton serie I - 1965

Från förre avsnitt:

Excalibur J byggdes på en ”Henry J”-ram (J-et i Excalibur J är från ram-namnet) som Brooks hade tillgång till via hans samarbete med Kaiser-Fraser (Henry J Kaiser och Joseph W Fraser – som tillverkade ungefär 800.000 bilar - många av dessa monterades i Haifa i Israel) som i övrigt var först att serietillverka en bil med glasfiberkaross, nämligen Kaiser-Darrin – en månad före Corvette.

Som motor användes en rak sexa från Willys (Kaiser köppte Willys Jeep i 1953) fast EN de 3 bilar hade/har en motor från en Jaguar XK – vilken av de 3 vet jag tyvärr inte:(

Henry j ram, med en Willys rak sexa

Excalibur J har en form som en tunna och är gjort av aluminium, och med framskärmar som påminner hyggligt om cykelskärmar – kolla på avgasrören, redan denna modell hade de kommande ut från huven. Tanken var redan då att bygga en sportbil som ”alla” skulle ha råd med, priset sattes till $2.000, men bilen kom aldrig i produktion, utan användes endast som show och racerbil.

Har i övrigt ”hittat” denna serie III från 1975 (den med den stora motorn – 7,4L = 425Hk) -

Excalibur Phaeton Serie III  - 1975 - Pris: 54.000€

- som var en present till Grace Kelly från Fyrst Rainier av Monaco

                      Grace Kelly                                              - och Fyrst Rainier av Monaco

Previosly on: ”Excalibur – Från dröm till verklighet?”

”Jo, alltså, det är ny gammal bil” … svarade Brooks – och där, just där tog samtalet slut! Burlingame lade på luren uppenbart bestört! Det var en kort diskussion,men Excalibur var fött!

Fast, redan i 1951 hade Stevens bygd en Excalibur.

Denna ”Excalibur J” byggde Brooks i 3 ex 

I samarbete med:

The Beassie Engineering Co.  

Milwaukee, Wisconsin  mellan

1951 och 1953

Excalibur J 1951

”Brooks Stevens ville bygga en

Amerikansk sportbil

i Amerika

för Amerikanerna

Till ett överkomligt pris”

Excalibur J 1952

Brooks och hans Excalibur J 1951

Excalibur J byggdes på en ”Henry J”-ram (J-et i Excalibur J är från ram-namnet) som Brooks hade tillgång till via hans samarbete med Kaiser-Fraser (Henry J Kaiser och Joseph W Fraser)

 – som tillverkade ungefär 800.000 bilar - många av dessa monterades i Haifa i Israel som i övrigt var först att serietillverka en bil med glasfiberkaross, nämligen Kaiser-Darrin – en månad före Corvette.

Kaiser-Darrin 1954 med "sliding doors”!

Kolla bilden

Dörren skydds in i framskärmen!!!

Priset för en sådan här snygging: $225.000

Nästa utställning var den i New York i april och till den utställningen var det viktigt att han hittade något lite mer explosiv. "... För att locka folk till montern. Utan en riktig blickfång kommer folk att gå rakt förbi och inte ens ägna blick i rätt riktning." förklarade Egbert för Stevens.

Han (Stevens alltså) bestämde då att det var dags att skapa en speciell bil. Tyvärr var det vid denna tid som Egbert diagnostiserades med cancer och ersatts av hans höger hand, Byers Burlingame.

"Burlingame och jag kom mycket väl överens, så jag bad honom att skicka mig en Daytona chassi - det bästa chassit som fanns på den tiden.

Studebaker Lark Daytona chassi

”Upphängning var verkligen något att skryta av, fast framaxeln var överbelastad i den ursprungliga designen. Men jag tänkte att om jag kunde hitta ett sätt att flytta motorn en liten bit bakåt skulle balansen bli perfekt.

Burlingame skickade mig Daytona chassin till min verkstad i Milwaukee. (Studebaker hade då flyttat all produktion till Canada) Jag fick jobba hårt med min design, och fick/tog inspiration från Mercedes SSK.

Jag älskade Mercedes bilar och hade en 1928 SS Phaeton.”

Mercedes SSK Phaeton 1928 – 7,1

”Min idé var att skapa en liknande bil, med hjälp av modern teknologi och sälja den för ett mycket konkurrenskraftigt pris”. Jag sa till Burlingame: "Jag kommer att bygga en modern klassiker ", ”Ehh” sade han, ”låter fantastisk, men ehh, vad är en modern klassiker”? ”Jo, alltså, det är ny gammal bil” … svarade Brooks – och där, just där tog samtalet slut! Burlingame lade på luren uppenbart bestört! Det var en kort diskussion,men Excalibur var fött!

Nästa avsnitt: Den första Excalibur, eller var den?

Kommer ni ihåg förre avsnittet? Det började såhär:

Sherwood Egbert ville att Brooks skulle rita en ”eyecatcher” till ”Chicago Motor Show” som var 8-16 februari 1964, för som han sade: ”Det finns inte en chans att jag ska få Loewy att bygga ytterligare en bil för mig.”

Sherwood Egbert

Nog om Loewy, nu fortsätter vi med Brooks Stevens – han är dock fader till Excalibur!

Brooks Stevens

Brooks tyckte att det lät som en utmaning han inte kunde säga nej till. (det gjorde han ju som tur var inte heller)

Resultatet av detta var en trio av Studebaker Lark´s, en svart och rosa cabriolet som kallades "Mademoiselle", en som kallades "Yachtman", och en "Town Car" med "hard top". Stevens ”pimpade” även en Hawk Gran Turismo.

Studebaker Hawk Gran Turismo

Ingen av dessa bilar gjorde något bra intryck vid Chicago Motor Show.

Missa inte nästa avsnitt, Brooks Stevens, New York Motor Show ... och "En ny bil föds"

Sherwood ville att Brooks skulle rita en ”eyecatcher” till ”Chicago Motor Show” som var 8-16 februari 1964, för som han sade: ”Det finns inte en chans att jag ska få Loewy att bygga ytterligare en bil för mig.”

Här kommer en parentes: Loewy – Raymond Loewy - har egentligen inte så värst mycket med Excalibur att göra, men är dock en väldigt intressant personlighet – var inhyrd som designer för att rita en sportig bil som skulle attrahera den yngre publiken: ”Avanti” 

Så här tänkte Loewy i 1961 att en "riktig" sportbil skulle se ut

Så här kom den att se ut

Denna ”gubbe” (han blev 93 år gammal) har designad en otrolig mängd ”grejer”!

Några exempel:

Pennsylvania Railroad's S1 steam locomotive

Detta fantastiske ånglok (jag hittar liksom inget ord som räcker till för att beskriva detta)

Greyhound buss:

John F Kenedys Air Force One

Och en hel del annat:

Coca-Cola ”slim line” flaskan - John F. Kennedy frrimärke - Lucky Strike cigarett paketet - ett stort antal lokomotiv för the Pennsylvania Railroad - interiören i NASA's Saturn I, Saturn V, och Skylab - Sears Coldspot kylskåp - Schick elektriske rakapparat - några Studebaker modeller – och loggarna til: Chubb Corp – Exxon – Greyhound – Nabisco – Shell - U.S. Postal Service och även denna:

Fortsättning om Brooks Stevens (och min dröm) kommer på en kanal nära dig inom kort:)

Glöm inte att ha roligt

Brooks Stevens … jodå, där var en gubbe som var aktiv!

Han designade allt från möbler till kök – från gräsklipparmotorer (Briggs and Stratton) till utombordare (Evinrude Lark och Johnson Javelin )

Men det var när han kom till Studebaker som han blir intressant för min historia.

Som en bildesigner omgjorda Stevens 1962 Studebaker Gran Turismo Hawk på en minimal budget.

1962 Studebaker Gran Turismo Hawk - påminner lite om RR, eller?

Denna snabba (220 Km/h) och eleganta GT, tillverkades i ungefär 15.000 ex mellan 1962 och 1964 då Studebaker lade ner sin produktion i USA.

Han designade Harley-Davidson motorcyklar inklusive 1949 Hydra-Glide Harley, en av hans första. Han hjälpte till att skapa de nya fjädrings framgafflar, den djupa strålkastare med parabol och en mer strömliknat design. Alla Harleys, även modeller i produktion nu, är sedan dess baserade på Stevens ram-design.

Stevens ritade också lite ”roligare” saker … bland annat Oscar Mayer Wienermobile, en amerikansk pop-kultur ikon

MEN ... kort tid efter han avslutad jobbat med Hawk-modellen, fick han ett SMS från - nej, jag skojar bara – ett telefonsamtal från Sherwood Egbert som var högsta hönset på Studebaker på den tiden.

To be continued ...

Ni som känner mig från Facebook vet det redan, men det finns ganska många ute i världen, bland annat i Ryssland, USA, Frankrike och Ukraina – för att nämna bara några av de exotiska länder där det också finns läsare – som kanske också tycker det är kul att veta att ungefär 50 unika besök är av mina Ryska vänner, 30 från USA och 25 från vardera Frankrike, Ukraina och Kroatien.

TACK!

Precis när det började ta emot, och jag höll på att ge upp, råkade jag kolla statistiken för bloggen, och fan vad glad jag blev.

Detta, det tionde, inlägg dediceras till alla ni som tydligen tycker om att läsa om mina drömmar, funderingar och ”undersökningar.

Det skulle vara JÄTTEROLIGT att få någon kommentar från ER som inte känner mig och som jag inte känner – snälla kommentera:)

Nej, nog med ”bölande” och vidare med det det handlar om – Excalibur!

Har hittat min bil:

Denna underbara Phaeton serie 2 från 1974 har tidigare tillhört Jackie Gleason. Jackie var vän med Brooks Stevens (han som en gång designade Excalibur – mer om han senare) varför denna bil blev specialgjord för JG. ”Vem fan är Jackie Gleason”, tänker du kanske, och jo, det är ju han där Sheriffen - Buford T Justice -

från ”Smokey and the Bandits” bland MÅNGA andra tex: http://www.youtube.com/watch?v=ptcxJ8Wylg4 

”Detta är den enda Excalibur som vi modifierade ramen på när den byggdes för Brooks Stevens gode vän Jackie Gleason. Ramen utökades för att rymma den handbyggda koffert. Dörrarna och kofferten gjordes i ett speciellt material och det finns JG initialer på dörren. Kölerfiguren är guldpläterad. Det finns en andra uppsättning av dörrar och annan koffert med Jackies namn och adress målade ovanpå det. Detta var den första serien II som kom med en hardtop som också följer med bilen. Det finns 2 uppsättningar sidogardiner varav en är med ett glidande fönster.

Bilen köptes av den nuvarande ägaren (den tredje) efter Bob Kents (som var den andra ägare) död. Bilen var i en olycka i juli 2003 och sändes tillbaka till oss på fabriken (Camelot GAMLA EXCALIBUR AUTOMOBILE CORP) för reparation, för att vara säker på att det var gjort på rätt sätt”.

Så säger ”fru Excalibur” - Alice Preston som numera är ägare till ”Camelot Classic Cars” och har varit med sen början i 1964. (mer, mycket mer, om henne vid ett senare tillfälle)

”Bilen” har alltså en egen historia som är väl dokumenterad – VILLHA!!!

Priset? Jo, 40.000$ (260.000 kronor)